Ankara har överraskande gamla rötter med tanke på att det inte ens har 100 år på nacken som huvudstad i Turkiet. Staden ligger vackert beläget mitt i Turkiet, omgiven av omväxlande natur dit man med fördel kan göra trevliga avstickare.

Ankara är Turkiets näst största stad – efter Istanbul och staden har varit Turkiets huvudstad sedan 1923. Det är dock inte första gången som Ankara är huvudstad. Redan år 25 f Kr utropades staden till huvudstad i den romerska provinsen Galatien. Senare har Ankara tillhört det bysantinska riket, innan den gick vidare i seldjukiska händer, och först år 1356 erövrades av ottomanerna. Turkiets grundare Kemal Atatürk beslutade att Ankara skulle ersätta Istanbul som huvudstad i det nya riket efter det s.k. frihetskriget mot Grekland. Kemal själv var ursprungligen en ottomansk militär som efter stora framgångar i strid slutligen kom att bli inte bara grundare av det moderna Turkiet, utan även landets president, fram till sin död 1938. Under sin tid vid makten genomförde han ett stort antal reformer för att få Turkiet att närma sig Europa. Exempelvis byttes det arabiska alfabetet ut mot det latinska; arabiska och farsi - som talas i Iran - rensades systematiskt ur språket; och religionen kom att få ett märkbart mindre inflytande. Det faktum att religionen än i dag har en förhållandevis liten roll i politiken, medan militären har ett ovanligt starkt grepp om landet, förklaras av hur Atatürk byggde upp landets struktur från grunden.

I dag har Ankara närmare 4 miljoner invånare och är både ett kommersiellt och ett industriellt centrum i Turkiet. Den shoppingsugne kan bege sig till Atakule Tower med dess stora köpcentrum. Glöm inte att åka högst upp och njuta av utsikten över Ankara!

För den som söker en naturupplevelse rekommenderas den magiskt vackra sjön Karagol som ligger knappa 70 km norr om Ankara. Karagol erbjuder ett underbart sceneri för picknickar och det finns trevliga vandringsleder i de närbelägna bergen. På vägen från Ankara kan man köra mot flygplatsen och sedan svänga av mot Cubuk. Ett annat alternativ är att bege sig drygt 6 km söder om Ankara till Atatürk Farm and Zoo. Det ligger på vägen mot Istanbul och är ett rekreationsområde som är populärt bland såväl turkar som utländska turister. Utöver farmen och zoo:t finns det där vandringsleder, cykelvägar, ett bryggeri och flera restauranger.

När magen börjar kurra finns det givetvis gott om alternativ i Ankara. Om man vill äta traditionell kebab rekommenderas Haci Arif Bey i Kavaklidere på Güniz Sokak 48, som dessutom serverar läckra förrätter från Gaziantep-området. Efter ett besök på Anatolian Civilizations Museum kan man med fördel besöka Kale Washington, som utöver läcker mat erbjuder en underbar terrass och där man får en fantastisk utsikt över Ankara. Du kan också äta god turkisk mat på Cengelhan Divan Brasserie, som ligger i Cengelhan Rahmi Koc Museet. Att äta där är verkligen en unik upplevelse som man inte bör missa. Även om det finns internationella alternativ, så rekommenderas lokala favoriter som lamm med honung, eller Ankara Tava.

Posted: August 8th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none

Konya ligger tre timmars bilfärd från Ankara. Av de turkar som har flyttat till Sverige härstammar den största andelen härifrån. Bli därför inte förvånad om du stöter på någon som kan i alla fall lite svenska! Det är inte så många turister som åker till Konya, så det är ett perfekt ställe att insupa den orientaliska atmosfären. Böneutropen från minareten blandas med den kryddiga, söta doften av vattenpiporna. Människorna är förvånansvärt vänliga för att bo i en så pass stor stad.

Den persiske poeten och dervischen Rumi ligger begravd i Mevlâna-mausoléet, som är väl värt ett besök för den som är intresserad av filosofi, religion eller historia. Dervischer är en sorts sufiska utövare av en mystisk sekt inom islam och de är mest kända för sin sema − en sorts virvlande dans. Seman är ett slags utövande av deras religion och inte alls tänkt att vara underhållande, men de vitklädda männen i sina långa röda hattar förtrollar ändå sin publik. Att se en sema-show är i princip ett måste då man åker till Konya. Den 17 december 1273 dog Rumi i Konya, och hans död högtidlighålls än i dag genom en rituell sema. Många dervischer lever asketiska liv, eftersom de har svurit en ed om fattigdom. Då de tigger gör de detta för att lära sig ödmjukhet. Dervischer är dock förbjudna att tigga för sin egen skull, så de pengar de samlar in går till andra fattiga. Andra dervischer arbetar som exempelvis hantverkare eller fiskare.

Vid ett besök i Mevlana-muséet kan man besiktiga antika bönemattor och även världens mest värdefulla sidenmatta. I Konya spelar religionen en viktig roll än i dag och då du går ut och äter är det inte alls säkert att alkohol serveras på den restaurant du väljer. Den lokala specialiteten i Konya är firin kebap (en fet bit lamm som tillagats genom att långsamt grillas i en lerugn, och kallas etli ekmek, vilken serveras på det oljiga platta brödet pide). En av Konyas populära restauranter som serverar denna rätt är Haci Sücrü, nära kommunhuset. Ett annat omtyckt alternativ för den som vill äta gott i trevlig miljö är Mevlevi Sofrasi, som ligger mitt emot Mevlana-muséet. Restaurangen – som inte accepterar kreditkort – serverar traditionell turkisk mat i en stämningsfull miljö. På restaurangen kan du äta utomhus på någon av takterrasserna, med utsikt över Mevlana-muséets trädgård alternativt i någon av de två rummen inomhus där man sitter på traditionellt orientaliskt vis. Vid 21-tiden visas en sema-show. En testuga med trevlig atmosfär är Nargile Kavesi på Osmanli Carsisi (bakom Ince Minare, brevid Tömer-språkskolan. Stället lockar många studenter och är beläget i ett gammalt trähus med kol- eller vedugnar där man kan slå sig ner på små pallar eller divanliknande bänkar. På övervåningen finns tre olika områden där du kan äta i orientalisk miljö och slå dig ner bland alla bekväma kuddar. Där finns t.o.m. ett litet bönerum i en hörngarderob!

I närheten av Konya kan man även besöka en karavanseraj från den seldjukiska tiden, då resanden längs med Sidenvägen kunde ta in för natten. Under sina glansdagar härbärgerade karavanserajen såväl de resande, deras tjänare och den dyrbara lasten, som deras djur.

Posted: June 9th, 2008 under Uncategorized.
Comments: none