Civilisationer i Turkiet

När man talar om Turkiets historia brukar man börja räkna från ungefär år 8 000 f.Kr. Arkeologerna har nämligen funnit lämningar av bosättningar från den här tiden. De första bosättningarna bestod av enklare samhällen i grottor.

Under bronsåldern blev bosättningarna mer organiserade som en följd av att antalet människor hela tiden ökade. Man började grunda städer och inledde handel med grannstäder. Hittiterna var det första folkslag att verkligen börja kolonisera den anatoliska halvön. Hittiterna kom till Anatolien i mitten av det andra årtusendet f.Kr. efter att de hade besegrat det babyloniska väldet. Under några århundraden sträckte sig det hittitiska riket från Medelhavet till Persiska viken.

Ett antal andra civilisationer konkurrerade sedan med hittiterna om landområden i Anatolien under ett par århundraden, men det var inte förrän frygiernas intåg i historien som hittiterna slutligen fick lämna ifrån sig taktpinnen. Frygierna slog sig ner i de västra och centrala delarna av Anatolien och hade en civilisation som blomstrade fram till ungefär år 300 f.Kr. Den mytiske kung Midas var härskare över Frygien under det åttonde århundradet f.Kr.

Samtidigt som Frygien blomstrade, växte riket Lydien fram i de sydvästra delarna av Anatolien. Lydierna var kända för sin organisationsförmåga och sin skicklighet inom handel. Det var lydierna, under ledning av progressiva härskare som exempelvis Krösus, som uppfann det moderna penningsystemet.

Sena Bronsåldern

Under sena bronsåldern och antiken fanns ett ytterligare större antal mindre riken på den anatoliska halvön. De stora avstånden mellan rikena gjorde dock att rikena låg relativt isolerade från varandra. Perserna gjorde en ordentlig offensiv under det fjärde århundradet f.Kr. och lade under sig stora delar av Anatolien, men man hade inget större intresse av att varken utveckla sina landerövringar eller försvara dessa. Det var först i och med Alexander den Stores intåg på scenen år 333 f.Kr. som Anatolien kan sägas ha legat under en enskild härskare.

Efter Alexander den Stores död var det seleuciderna som tog över. Seleucidernas rike var rikt och mäktigt, men överlevde inte särskilt länge. När Attalus den tredje dog hade han ingen arvinge och förlänade därför riket, efter vissa påtryckningar, till romarna. Under Romarriket var Anatolien en plats där freden härskade. Med fred och en blomstrande handel kunde ett antal större städer växa fram i lugn och ro.

Efter en tid började dock Romarriket falla sönder inifrån. Konstantin den Store, den förste kristne romerska kejsaren flyttade då huvudstaden i Romarriket till Bysantium (nuvarande Istanbul). Bysantium var en uråldrig stad, grundad av grekerna, men under 300- och 400-talen e.Kr. växte staden enormt, nu under namnet Konstantinopel. När Rom slutligen föll år 476 blev Konstantinopel kristendomens centrum.

Turkiets Guldålder

Tiden under det tidiga bysantiska riket brukar kallas för Turkiets guldålder. Konsten och vetenskapen blomstrade. Man uppförde fantastiska byggnadsverk, bland annat den enorma kyrkan Hagia Sophia (Ayasofya).

Det bysantiska riket var dock under ständiga angrepp från bland annat perserna, araberna och ottomanerna. I början av 1200-talet var Konstantinopel även av intresse för de europeiska korsfararna. I början av 1300-talet var det bysantiska riket till ända. Det muslimska folkslaget ottomanerna tog över och Turkiet, med omgivande landområden, låg sedan under ottomanskt styre fram till åren efter första världskriget då republiken Turkiet bildades.

Uppdateringar

Turkiet - Sveriges semestermål året runt